zycs

Jaha. Så var intervjuerna avklarade och det gick bra.
Ena stället kändes som hemma, både gällande patientklientel och för att alla var så trevliga.
Det andra stället kändes en aning främmande, nytt patientklientel och de som jobbade där verkade lite främlingsfientliga (fast det kanske bara var för att jag presenterades hej vilt på första stället och inte alls på andra).
Det första (kir) är liknande det jag är på nu, fast färre akuta, fler elektiva och endast kolorektal. Minus är att det kommer inga pancreatiter, pleurasugar, bukobs, ileus, divertikuliter eller cholecystiter. Och på plussidan så kommer det inga med pancreascancer som endast har veckor/månader kvar att leva när de får diagnosen. Jag kunde mycket av det de har, typ bara kockreservoar som var nytt. EDA och PCA och sånt tjaffs som man känner sig hemma med (nåja, PCA är väl inte mitt område direkt, ehm) men det är sånt man kan!
Fast jag valde ju att gå från den elektiva sidan till akutsidan just eftersom jag inte tycker att det är så väldigt spännande att endast ha elektiva och endast ett fåtal akuta. Det är ju mysterierna som är spännande!!
Denna avdelningen ligger på Östra, vilket tar minst 40 min med spårvagn, ca 1.2-3 mil att cykla och hur cykelvägarna ser ut vet jag inte. Det innebär ca 2 timmars restid/dag. Ganska mycket!


Den andra avdelningen är en ÖNH. Hon pratade om operationer jag aldrig hört talas om. Jag var minst sagt förvirrad. Det är ju skrämmande med nya saker. Men även spännande!
Men stomier kan jag, i sömnen. Så spännande är det inte. Jag vet inte hur man stoppar näsblödningar eller vad man gör när hela halsen svullnar upp och en patient inte får luft. Jag kan inte alls suga i trachar. På den avdelningen är det en del barn, typ 2 på 20 platser. Jag tycker inte om att jobba med barn. Men det är lagom många iaf, de kommer inte ta över hela jobbet!
Detta stället är på Sahlgrenska. 7 min med spårvagn, 5 km att cykla (alltså ca kvarten).
Lokalerna var sunkiga men det renoverades för tillfället på vårdavdelningen så det blir väl bättre, men rummen kommer inte bli större för det. 4-salarna var assmå! (snyggt ord :P) Chefen var sådär trevlig, hon trodde man jobbade 3 helger av 7, vilket innebär mer helger med Thomas men mindre pengar (man fick nog jobba mer helger om man ville). Det var övervägande dagturer då man även bemannade upp en dagkirurgavdelning och även hade inskrivningar då. Vilket kan vara varierande och kul. Och mer dagturer innebär som tidigare sagt att det blir mer tid med Thomas men mindre pengar.
Här får jag inte veta förän i mitten av juli om jag kan få jobb (r/t om andra folk kom in på utbildning), men hon trodde inte att det skulle vara några problem. Och först tänkte jag att det är ju evigheter till mitten av juli!! Så länge kan jag inte vänta, sedan insåg jag att det är två veckor. Det är inte mycket tid alls.

Och vipps så insåg jag att jag ska bo i Malmö i två månader till. Ohw vad jag kommer sakna mina arbetskamrater!


Gah! Välj åt mig?
Först var jag helt inne på kirurgen på Östra. Men nu efter en stund i solen funderar jag mer och mer på ÖNH på Sahlgrenska. Restiden förstör för mycket. Jag har aldrig velat pendla. Jag tycker inte om det!
Och då kanske det tar 20 min (inkl ombyte och bla bla, idag cyklar jag 15 min innan), då sparar jag 1 timme och 20 min/dag. Hittar jag någon gång en häst så gör den tiden mycket..



Ptja. Om bara mamma vore hemma.. Hon kommer hem 17, det är många timmar för att ligga och fundera över livet. Thomas har ingen mottagning på sitt jobb. Gah!



Nej, det blir nog att slänga sig i solen igen. Får ta ett extra lager (det tredje idag) med solskyddsfaktor 20. Har jag typ 50 i skydd då? (räknar med att lite försvinner).
Egentligen borde jag verkligen inte vistas i solen. Men det är så fint väder att man inte kan låta bli!!
Och alla verkar ju vara upptagna, för ingen svarar på mina sms iaf!


Tillbaka till solen!