Suck.


Jag orkar inte ens klaga.
Listan kan göras milvis och jag bara orkar inte. Det som oroar mig mest är mina konstiga hjärtklappningar. De känns onormala. Men jag orkar inte bry mig.
Folk dör innan 50 i obotlig cancer som gör dem husbundna den sista tiden. Skräck, rädsla och skam för att gå ut. För att inte orka, för att lukta, för att trilla ihop. Livet är inte rättvist. Vi som ändå har det relativt bra ska inte klaga.
Jag har det bra så jag ska inte klaga. Man ska vara glad för det man har.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0