Kaos
En helt okej dag efter en fruktansvärd start!
Idag skulle vi ha handledning, jag skulle fixa en artikel och kunna prata om den lite sådär. Fick en patient som legat på sjukhus sen juli förra året typ. 700 anteckningar (ej inräknat från vår avdelning). Så jag visste att jag hade det stressigt att läsa allt på de två timmarna jag hade till mitt förfogande, så därför ville jag vara på plats i tid.
Hade varit i skolan och sparat ner artikeln på usb eftersom den inte gick att få tag i i fulltext om man inte var inloggad, så det skulle vara fixat. Läste igenom, översatte och renskrev på dator. Tjing vad duktig jag hade varit! Tänkte att jag kunde läsa igenom mina anteckningar innan, om jag hann det, annars hade jag ju liksom anteckningarna som stöd. Tänkte att tankspridd som jag är så kommer jag glömma usb-minnet så jag la ner det i väskan på kvällen. Förberett allt så vackert.
På morgonen kom jag på att det var bättre att ta den stora väskan eftersom jag hade papper som skulle med och så. Plockade ur usb och nyckeln till skåpet och höll de i handen innan jag skulle iväg.
Cyklade in till staden, parkerade cykeln och började fundera på om jag verkligen fick med mig nyckeln och usb. Gick till omklädningsrummet (3 min i kulverten typ). Letade och insåg att nej! Icke att jag har med det. Fick gå till klädesförrådet (3min) och tillbaka till omklädningsrummet (3 min). Sa jag att jag var sen från början? Bytte om, fick ha på mig stövlarna eftersom mina tofflor var i det låsta skåpet, hade ingen namngrej och inget alls. Hängde in jacka och kläder och hoppades på att ingen ville ha med det hem.
Stressade upp till avdelningen (3-5 min) kom på att jag saknade block och allt. Fick leta efter det. Svettig som ett as var jag nu med. Och 20 min försent kom jag äntligen ner i en stol och kunde börja läsa. Hann kanske 1/4-1/3 av hans anteckningar.. och inget samtal med honom.
Sprang ner och skulle prata om hans livsvärld och hur han upplevde sin sjukdom. vilka resurser/hinder han hade och bla bla. Gick sådär, men de verkade nöjda. Efter det fick jag på frihand redovisa min artikel.. "den hette nåt.. typ 'att leva med KOL' kanske, jag kommer inte ihåg. Den var skriven 04 och publicerad 05! :) Vilken tidskrift? Njäe, det vet jag inte. Tror författaren hette Bennet, kanske" Ptja, ungefär så. Läste igenom mina anteckningar nu när jag kom hem och jag hade faktiskt fått med förvånansvärt mycket ändå!! Någonstans inom skallbenet så fungerar de små grå. :)
Ptja, resten av dagen har bestått i att vara i stallet. och nu är klockan 19. Dagarna går fort.
Så nu har jag druckit min 5e kopp te för dagen och jag börjar bli lvarm nog att gå utanför dörren igen för att lämna i böcker på biblan.
Min fot var bättre idag, men ryggen tar stryk av att sitta här och skriva, främst på papper. Inte populärt alls.
uh. Seg jag är
Idag skulle vi ha handledning, jag skulle fixa en artikel och kunna prata om den lite sådär. Fick en patient som legat på sjukhus sen juli förra året typ. 700 anteckningar (ej inräknat från vår avdelning). Så jag visste att jag hade det stressigt att läsa allt på de två timmarna jag hade till mitt förfogande, så därför ville jag vara på plats i tid.
Hade varit i skolan och sparat ner artikeln på usb eftersom den inte gick att få tag i i fulltext om man inte var inloggad, så det skulle vara fixat. Läste igenom, översatte och renskrev på dator. Tjing vad duktig jag hade varit! Tänkte att jag kunde läsa igenom mina anteckningar innan, om jag hann det, annars hade jag ju liksom anteckningarna som stöd. Tänkte att tankspridd som jag är så kommer jag glömma usb-minnet så jag la ner det i väskan på kvällen. Förberett allt så vackert.
På morgonen kom jag på att det var bättre att ta den stora väskan eftersom jag hade papper som skulle med och så. Plockade ur usb och nyckeln till skåpet och höll de i handen innan jag skulle iväg.
Cyklade in till staden, parkerade cykeln och började fundera på om jag verkligen fick med mig nyckeln och usb. Gick till omklädningsrummet (3 min i kulverten typ). Letade och insåg att nej! Icke att jag har med det. Fick gå till klädesförrådet (3min) och tillbaka till omklädningsrummet (3 min). Sa jag att jag var sen från början? Bytte om, fick ha på mig stövlarna eftersom mina tofflor var i det låsta skåpet, hade ingen namngrej och inget alls. Hängde in jacka och kläder och hoppades på att ingen ville ha med det hem.
Stressade upp till avdelningen (3-5 min) kom på att jag saknade block och allt. Fick leta efter det. Svettig som ett as var jag nu med. Och 20 min försent kom jag äntligen ner i en stol och kunde börja läsa. Hann kanske 1/4-1/3 av hans anteckningar.. och inget samtal med honom.
Sprang ner och skulle prata om hans livsvärld och hur han upplevde sin sjukdom. vilka resurser/hinder han hade och bla bla. Gick sådär, men de verkade nöjda. Efter det fick jag på frihand redovisa min artikel.. "den hette nåt.. typ 'att leva med KOL' kanske, jag kommer inte ihåg. Den var skriven 04 och publicerad 05! :) Vilken tidskrift? Njäe, det vet jag inte. Tror författaren hette Bennet, kanske" Ptja, ungefär så. Läste igenom mina anteckningar nu när jag kom hem och jag hade faktiskt fått med förvånansvärt mycket ändå!! Någonstans inom skallbenet så fungerar de små grå. :)
Ptja, resten av dagen har bestått i att vara i stallet. och nu är klockan 19. Dagarna går fort.
Så nu har jag druckit min 5e kopp te för dagen och jag börjar bli lvarm nog att gå utanför dörren igen för att lämna i böcker på biblan.
Min fot var bättre idag, men ryggen tar stryk av att sitta här och skriva, främst på papper. Inte populärt alls.
uh. Seg jag är
Kommentarer
Trackback
