Så många beslut.
Ja. Och flera av dem är redan gjorda. Med ett nöjt resultat från min sida!
Återkommer till dem.
Praktiken flyter på finfint och i helgen har jag inte direkt varit som en student utan mer som en av de riktiga. Min handledare hade fullt upp och delegerade över arbetsuppgifter till mig. Precis som på riktigt! Så hade hon inte haft mig hade hon alltså haft ruskigt fullrt upp hela helgen!! Känner mig lagom stolt! :D
Ibland blir hon lite vimsig, eller rättare sagt för upptagen av annat så hon "glömmer bort" mig. Eller hon inser att jag kan själv. Så i fredags skulle jag gå och ge injektioner i, Hickman, en slags CVK. Vilket jag hade gjort 1 ggn innan. Och det leder direkt till hjärtat så om jag släpper in luft/sprutar fel eller nåt sånt så kan patienten i fråga dö.. Känns stabilt. Handledaren fastnar i en diskussion om hennes hemland med rumsgrannen. Men patienten har haft denna Hickman i 10 år och tog gladerligen över ansvaret som biträdande handledare :)
Och ja, jag kan bara säga att jag trivs sjukt bra med detta jobbet. Känns lite elakt att pumpa i vätskedrivande till patienter som inte kan hålla tätt och kissar ner sig ändå.. Men hellre det än att de kvävs av vatten i lungorna.
Och när jag går runt där på sjukhuset så känns det nästan som att jag är i Malmö och att Thomas är 10 min cykelväg bort. Och när jag kommer på att så inte är fallet faller humöret för att sedan lyftas upp av att det är så, precis exakt så är det om 4 månader. 4 månader är noll tid. Jag är så glad att jag låg och grubblade där i sängen och kom fram till hur sjukt mycket bättre det är att bo i Malmö tills han är klar för att sedan flytta tillsammans till Gbg. Dumma dumma Marie som tänkte fel från början. Så det är ett av besluten.
Och nu när jag har berättat det muntligt för Malin och fick hennes välsignelse så kan jag gå ut till allmänheten om detta med :)
Ett annat är min fina fina totto.. Jag har stressat som ett as nu i 3 veckors tid för att hinna med honom, för jag vill ju verkligen rida. Men nu känner jag att det inte blir lika kul längre, det blir bara stressigt.Och så vill jag inte ha det. Så numera ska jag bara rida 1ggn/vecka. Surt, men det blir nog bäst..
Så för att väga upp att jag inte cyklar och rider till stallet två dagar mindre ska jag försöka simma. Jag har ju varit sugen på det. Och simhallen ligger på vägen till praktiken. Vilket gör att det blir smidigt att bara hoppa in och ta några längder.
Och den duktiga Marien tvättar! Det var på tiden med tanke på att jag nog har ett par rena trosor kvar i min låda :)
Och den dumma pulsen har slagit oroväckande igår och idag. Varför? Det känns så obehagligt. Så jag kan förstå varför patienterna blir oroliga när hjärtat "rusar". Men jag vet inte varför mitt håller på som det gör. Jag är inte stressad eller orolig över nåt, ad jag vet. Eller är det kanske bara allt? Praktik, häst, jobb, flytt, allt?
Och en mamma som befinner sig på andra sidan jordklotet. Kanske är det tryggheten att ringa och prata med henne var och varannan dag som är borta? Hon borde iaf komma hem snart, visst? Kanske i slutet av veckan?
Återkommer till dem.
Praktiken flyter på finfint och i helgen har jag inte direkt varit som en student utan mer som en av de riktiga. Min handledare hade fullt upp och delegerade över arbetsuppgifter till mig. Precis som på riktigt! Så hade hon inte haft mig hade hon alltså haft ruskigt fullrt upp hela helgen!! Känner mig lagom stolt! :D
Ibland blir hon lite vimsig, eller rättare sagt för upptagen av annat så hon "glömmer bort" mig. Eller hon inser att jag kan själv. Så i fredags skulle jag gå och ge injektioner i, Hickman, en slags CVK. Vilket jag hade gjort 1 ggn innan. Och det leder direkt till hjärtat så om jag släpper in luft/sprutar fel eller nåt sånt så kan patienten i fråga dö.. Känns stabilt. Handledaren fastnar i en diskussion om hennes hemland med rumsgrannen. Men patienten har haft denna Hickman i 10 år och tog gladerligen över ansvaret som biträdande handledare :)
Och ja, jag kan bara säga att jag trivs sjukt bra med detta jobbet. Känns lite elakt att pumpa i vätskedrivande till patienter som inte kan hålla tätt och kissar ner sig ändå.. Men hellre det än att de kvävs av vatten i lungorna.
Och när jag går runt där på sjukhuset så känns det nästan som att jag är i Malmö och att Thomas är 10 min cykelväg bort. Och när jag kommer på att så inte är fallet faller humöret för att sedan lyftas upp av att det är så, precis exakt så är det om 4 månader. 4 månader är noll tid. Jag är så glad att jag låg och grubblade där i sängen och kom fram till hur sjukt mycket bättre det är att bo i Malmö tills han är klar för att sedan flytta tillsammans till Gbg. Dumma dumma Marie som tänkte fel från början. Så det är ett av besluten.
Och nu när jag har berättat det muntligt för Malin och fick hennes välsignelse så kan jag gå ut till allmänheten om detta med :)
Ett annat är min fina fina totto.. Jag har stressat som ett as nu i 3 veckors tid för att hinna med honom, för jag vill ju verkligen rida. Men nu känner jag att det inte blir lika kul längre, det blir bara stressigt.Och så vill jag inte ha det. Så numera ska jag bara rida 1ggn/vecka. Surt, men det blir nog bäst..
Så för att väga upp att jag inte cyklar och rider till stallet två dagar mindre ska jag försöka simma. Jag har ju varit sugen på det. Och simhallen ligger på vägen till praktiken. Vilket gör att det blir smidigt att bara hoppa in och ta några längder.
Och den duktiga Marien tvättar! Det var på tiden med tanke på att jag nog har ett par rena trosor kvar i min låda :)
Och den dumma pulsen har slagit oroväckande igår och idag. Varför? Det känns så obehagligt. Så jag kan förstå varför patienterna blir oroliga när hjärtat "rusar". Men jag vet inte varför mitt håller på som det gör. Jag är inte stressad eller orolig över nåt, ad jag vet. Eller är det kanske bara allt? Praktik, häst, jobb, flytt, allt?
Och en mamma som befinner sig på andra sidan jordklotet. Kanske är det tryggheten att ringa och prata med henne var och varannan dag som är borta? Hon borde iaf komma hem snart, visst? Kanske i slutet av veckan?
Kommentarer
Trackback
