Som en torsdagskväll

Vaknade otroligt trött i morses och ville bara somna om. Lyckades dock ta mig ur sängen och till jobbet. Efter 30-60 min hade jag vaknat till och var ganska funktionabel i tankegångarna. Var otroligt lugnt fram till 11:00 så vi passade på att städa hej vilt, och det behövdes kan jag meddela!! Hittade ett antal troliga bakteriehärdar! Hade det fint och så poff kom en patient tillbaka från en undersökning, en skulle gå hem samtidigt som läkaren skulle ha en tolk för att kunna prata med honom innan han gick hem och samtidigt som jag skulle skriva remiss på att ta suturer och få tag i stomiterapeuten och fixa platta och påse. Och allt detta samtidigt som en pat skulle ner till op! Gah! Panikartat blev det men det gick. Sedan sögs all kraft ur mig av en orolig anhörig som endast agerade som att vi var värdelösa och all vård vi gav till hennes man var värdelös. Precis all kraft gick ur mig, totalt! Att det finns sådana människor! Suck. Sedan var det stress tills jag slutade. Uh.

Thomas den tråkrumpan jobbar över, som typ alla andra dagar denna veckan.. Så jag är hemma och gör inget. Så jag gjorde en kladdkaka. Vilket sammanlagt tog 30 min. Det var ju inte mycket till tidsfördriv liksom!

Lekt en sväng med Noah har jag iofs gjort. Min fina kisse! Och jag har lyssnat på belle and sebastian och bright eyes, bara för att det var länge sen och jag tycker om deras röster. Kanske skulle ta lite lucksmiths, fast det kan jag visst inte finna på min dator. Kanske ligger på den gamla. Borde nog minsann skaffa en sån sladd så jag kan gå mellan datorerna fast man bara har en skärm. Det får bli ett projekt.

Bah, nu kanske Thomas ska jobba över ända till 20:00, inte särskilt spännande.

Imorgon är jag ledig, halleluja!

Kommentarer
Postat av: s.

Haha, nej kladdkaka är nog inte det ultimata för att hålla sig sysselsatt. Bullar eller annat med flera jäsningar är nog bättre då. Då kan man ju passa på att diska medan degen ligger och fluffar sig...

Det låter inte roligt med patientens anhöriga, men man får väl försöka bortse från det, se det som att hon är orolig eller nåt. Vårdpersonalen gör ju faktiskt sitt bästa oavsett om de har förstånd att uppskatta det eller ej..

2009-08-13 @ 20:13:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0